Arkiv

Tusen tack!

Ännu en milstolpe för min fotoblogg och tusen tack till alla som följer mig här,
det är tack vare er som jag nått hit, hoppas på tusen till, hi hi 😀 

Tack för besöket och välkommen åter!

Tusen gillar

 

Annonser

Veckans bilder!

Inspirationen börjar så sakteliga komma tillbaka, det är riktigt roligt, jag försöker också att inte ställa så höga krav på mig själv. Förra veckan köpte jag en ny mobil, och den kameran har jag använt ganska flitigt den här veckan.

Bilder från Växjö!

Den här veckan var det dags för min årliga röntgen på lasarettet i Växjö, och den görs i två omgångar, vilket innebär att jag har varit där både onsdag och torsdag. I onsdags blev det några enstaka bilder och dom har jag tagit med mobilen.

Lupiner är vackert 🙂

I onsdags kväll gick jag en runda för att skingra tankarna lite, tog lite bilder med mobilen!

Lite glassigt!

Efter den här veckans specialdiet, blev det lite glass i solen, hmm, sååå gott 🙂

Kulglass

På stranden!

Äntligen var röntgen klar för den här gången, så skönt och kvällskaffet intog jag vid strandkanten 🙂 Till stranden tog jag med mig min systemkamera.

Photo by Susan 2016-06-01 — 06-02

Inspirerad och uppmuntrad…

…av flera bloggvänner, kom jag äntligen ut på en runda med kameran ikväll, och det var riktigt roligt 🙂 Dessutom har jag laddat kompaktkameran, och den kommer hänga med i handväskan framöver. Jag älskar att fotografera, det är verkligen som terapi för själen, men jag har saknat inspirationen och glädjen det senaste halvåret. Jag hoppas hitta tillbaka, och är väldigt glad för alla uppmuntrande ord, tack snälla!

Här kommer lite blomster från kvällens runda, långt ifrån dom bästa bilderna, dom är ganska oskarpa, men det är just det jag gillar, och allt måste inte alltid vara så perfekt.

Photo by Susan 2016-05-28

Photo by Susan fyller 2 år!

Hipp hipp hurra 😀

DSC_0710

Arkivbild från Danska Fallen 2014-04-26

Igår var det två år sedan jag publicerade mitt första inlägg, och i det inlägget presenterade jag mina första bilder. Det är drygt två år sedan jag började fotografera nu, men sista halvåret har jag saknat både energi och inspiration, men jag hoppas hitta tillbaka igen, för jag bara älskar bilder 😀

I början daterade jag mina inlägg med det datum då bilderna var tagna, numera daterar jag mina inlägg med publiceringsdatum, och sist i alla inlägg skriver jag vilket datum bilderna är tagna. Nedan finns en länk till mitt första inlägg, där bilderna är tagna den 26:e april, men inlägget publicerades inte förrän den 25:e maj 2014!

Vill tacka alla mina följare och övriga personer, för alla uppmuntrade och fina kommentarer under dom här åren, tusen tack allihopa, och jag passar på att önska er alla en underbar dag, kram!

Första fototuren!

Min Facebook-status

Idag gjorde jag följande inlägg på Facebook:

Idag är en mycket speciell dag. Idag för exakt 6 år sedan fick jag ett cancerbesked. Idag för exakt 6 år sedan vändes hela mitt liv upp och ner. Idag exakt 6 år senare vet jag dessutom, trots de bromsmediciner jag får, att min cancer sakta har börjat växa. Idag exakt 6 år senare vet jag dessutom att man under dom här åren har kommit väldigt långt i cancerforskningen, även inom den ovanliga form av cancer som jag lever med, vilket är fantastiskt att höra. Idag exakt 6 år senare mår jag otroligt bra, och mycket av den oro som jag tidigare haft är nu borta.

Jag har idag skänkt en gåva på 500kr till Cancerfonden – och jag utmanar alla jag känner och även alla jag inte känner – att ge ett bidrag till forskningen.

På min blogg delar jag med mig av min historia…

https://susanslogblogg.wordpress.com/…/02/min-cancerdiagnos/

Njut av livet ❤

CSC_0543 Redigerad

 

När terapeuten slutar…

…vad gör man då? Det var med blandade känslor som jag för några veckor sedan tog emot beskedet om att min terapeut skulle sluta. Sista samtalet vi hade blev väldigt känsloladdat, och det var med en enorm tomhet jag gick därifrån. En rädsla smög sig på, och när jag satte mig i bilen undrade jag vem jag nu skulle prata med? Vem ska nu lyssna på mig om mina rädslor och om min ångest? Vem ska nu råda och pusha mig i olika situationer?

Banderoll2

Hur går man egentligen vidare? Under ett helt år har hon varje vecka funnits vid min sida. Hon har tagit emot mig när jag har fallit, hon har hållit mig i handen och följt med mig på mina inre resor. Hon har varit min trygghet och vi har tillsammans analyserat de olika sidorna som jag bär inom mig. Vi har rest tillbaka till min barndom, och på återresan har hon lyckats förmå mig att se flera olika samband mellan min barndom och mitt vuxenliv. Hos henne har jag vågat öppna mig, och jag har vågat anförtro henne mina innersta tankar och känslor.

Banderoll4

Vem är jag nu, utan min terapeut? Jag känner mig onekligen både rädd och oerhört ensam, men i mitt inre finns hon fortfarande med mig. Trots allt är jag glad att jag fick det här året tillsammans med henne, och jag skänker henne all min tacksamhet. Tack för allt ❤

Jag måste nu våga tro att jag klarar mig själv. Jag tar nu mina första, lite skakiga steg på vägen som jag nu går ensam… ett steg i taget får det bli…

Banderoll5

Photo by Susan 2015-05-14